Bakgrund

I slutet av 1950-talet, när professor Gottfries var psykiater i Malmö, noterade han ett ökat antal patienter med sjuklig trötthet och värk. De uppvisade dessutom symptom som pekade på pågående subklinisk infektion. Besvären hade börjat efter att de genomgått den då i Sverige härjande Asiaten, en svår influensavirussjukdom. Dessa observationer ledde till behandlingsförsök med ett stafylokockvaccin i syfte att stimulera ett sviktande eller stört immunsystem.

I samband med pensionering från sin professur i psykiatri 1992 beslöt professor Gottfries att mer vetenskapligt pröva behandling med stafylokockvaccin. På 1990-talet hade nämligen två ”nya” sjukdomar avgränsats, fibromyalgi (FM) och myalgisk encefalomyelit (ME), vilka båda liknade de ”sviter” efter Asiaten som professor Gottfries noterat och framgångsrikt behandlat med stafylokockvaccin.